Idag fyller min stilige herre tvĂ„ Ă„r. Killen som pratar högt och ofta, som klagar pĂ„ mig nĂ€r jag diskar och smiter ut genom dörren nĂ€r jag kommer hem och varit borta för lĂ€nge. Han som sitter i cykelkorgen och följer med pĂ„ Ă€ventyr. Som Ă€lskar att utforska och hĂ€nga med pĂ„ allt. Min fantastiska och underbara katt. Jag slĂ„s bĂ„de av hans skönhet men Ă€ven över hans otroliga intelligens. Aldrig stött pĂ„ en katt med denna typ av intellekt, som utför tricks och kommunicerar pĂ„ sĂ€ttet som Pansito gör. Men jag har heller aldrig varit en riktig kattmĂ€nniska heller och det var mĂ„nga Ă„r sedan jag umgicks sĂ„hĂ€r med en katt. Den familjekatt vi hade nĂ€r jag vĂ€xte upp tydde sig mestadels till mamma och vi var mest hans lekkamrater, haha.Â
Pansito som ocksĂ„ hjĂ€lpt mig i sorgearbetet efter Mantes bortgĂ„ng. SĂ„ vackert och sĂ„ viktigt. Vi har gjort en spĂ€nnande resa tillsammans, dĂ„ jag av rĂ€dsla för att bygga en stark relation och bli för bunden till honom emotionellt, gjorde att jag ett tag kĂ€nde att han behövde hitta ett nytt hem. Men denna lilla limpa har vĂ€xt sĂ„ otroligt mycket pĂ„ mig och jag skulle aldrig för allt i vĂ€rlden göra mig av med honom.Â
Â
0 kommentar(er)
