Idag fyller min stilige herre två år. Killen som pratar högt och ofta, som klagar på mig när jag diskar och smiter ut genom dörren när jag kommer hem och varit borta för länge. Han som sitter i cykelkorgen och följer med på äventyr. Som älskar att utforska och hänga med på allt. Min fantastiska och underbara katt. Jag slås både av hans skönhet men även över hans otroliga intelligens. Aldrig stött på en katt med denna typ av intellekt, som utför tricks och kommunicerar på sättet som Pansito gör. Men jag har heller aldrig varit en riktig kattmänniska heller och det var många år sedan jag umgicks såhär med en katt. Den familjekatt vi hade när jag växte upp tydde sig mestadels till mamma och vi var mest hans lekkamrater, haha.
Pansito som också hjälpt mig i sorgearbetet efter Mantes bortgång. Så vackert och så viktigt. Vi har gjort en spännande resa tillsammans, då jag av rädsla för att bygga en stark relation och bli för bunden till honom emotionellt, gjorde att jag ett tag kände att han behövde hitta ett nytt hem. Men denna lilla limpa har växt så otroligt mycket på mig och jag skulle aldrig för allt i världen göra mig av med honom.
0 kommentar(er)
