Hej där,
Jag hoppas att du som läser mår bra, att du är frisk och finner balans och harmoni i ditt liv, trots de tunga energier som råder i världen just nu.
Jag mår bra, jag skulle nog till och med kunna säga att jag mår bättre än någonsin tidigare. Jag har hittat en balans i mig själv och mitt liv som nog aldrig tidigare infunnit sig. Och detta trots att livet just nu kanske är ganska ovisst. Jag kan ha ett otroligt starkt kontrollbehov när det kommer till mig själv och att veta att jag alltid har en plan som fungerar för vad som ska vara i mitt liv. En trygghet baserad på en fast lön, fast mitt hjärta säger att jag ska göra annat. Att jag ska ha svaren innan det ens finns frågor. Men denna vår har för mig handlat om att släppa kontrollen, kasta mig ut och lita på att Universum fångar mig.
Och oj, vad Universum har fångat mig. Det är så mycket som hänt på denna korta tid. Nu har jag förvisso inte bloggat på över ett halvår, men efter nyåret 2021-2022, på bara fyra månader, har mitt liv tagit en helvändning.
Anledningen till tystnaden från mig här har främst berott på att jag känt att jag inte haft något att skriva om. Hösten var en tung och jobbig period för mig personligen. Jag ville mycket, jag ville utvecklas, både karriärsmässigt men också personligt. Jag har haft en stark känsla och kraft av att vilja läsa och lära mig nytt, lära mer. Men situationen jag befann mig i tillät inte mig att göra det. Jag försökte med alla medel, men det kändes lönlöst. Jag tog därför ett eget beslut och ansökte om tjänstledigt för att studera, sökte in på några kurser. Väntan kändes lång, hösten kändes lång. Jag trivdes inte i min tillvaro och jag kände mig inte uppskattad i det jag gjorde. Sedan kom svaret, jag kom in på tre av kurserna jag sökt. Fantastiskt!
Så efter årsskiftet och tre veckor in på det nya året började en ny del av mitt liv. Jag skulle bli student igen. Kurserna jag läst under våren är;
- Folklore; traditioner, berättelser och ritualer
- Miljöproblematik och hållbar utveckling
- Klimat i förändring
Från ingenstans dök det upp en spännande yogalärarutbildning i Yinyoga, en utbildning som verkligen kallade på mig. Trots att ekonomin kanske inte fanns där, så hoppade jag på den. Det var en fantastisk utbildning, vacker, sårbar och lärorik. Lärde känna så fina människor och Caroline, vår kursledare, var helt otrolig. Så tacksam för vad jag fick bära med mig under och efter, och utvecklingen jag själv gjort efter denna utbildning har varit helt fantastisk. Min egna praktik har utvecklats men framförallt hur jag håller ett rum under mina egna klasser.
En månad in på min tjänstledighet blir jag uppsagd. För mig kom det väldigt plötsligt, då jag endast skulle vara tjänstledig i ett halvår för att sedan återgå. Och jag kände till en början en enorm besvikelse, men som senare har blivit till en acceptans. Jag gjorde direkt slag i saken och har slängt ut flera trådar i mitt kontaktnät, fått en hel del napp. Vanligtvis i denna situation hade jag varit nästintill panikslagen och redan börjat oroa mig för hur jag ska klara framtid och sommar. Mitt kontrollbehov hade kickat in och jag hade blivit väldigt lösningsfokuserad. Men denna gång har jag tagit det mer med ro, som att jag hela tiden suttit ned i båten. Min känsla har varit att det kommer att lösa sig, jag kommer ha saker att göra, det ordnar sig. Rätt saker kommer dyka in i mitt liv, om jag vågar lita på det. Något jag verkligen gjort och nu med tiden även fått erfara.
Så förutom studier har denna tid varit för självläkning, självutveckling, drömmande, planerande. Tid att få rå om mig själv, känna mig själv, lyssna till mig själv. Jag har yogat mer än någonsin, jag har varit i skogen, börjat mina morgnar helt efter var jag befinner mig just för stunden. Jag har gått på KAP-klasser (Kundalini activation process, något jag ska berätta mer ingående om längre fram).
Och idag känner jag mig mer balanserad än någonsin. Jag har så mycket häftigt och spännande att se fram emot, både den närmsta tiden och i sommar.
Och allt händer av en anledning, för att lära oss mer om oss själva. Eller vad det nu är för något som växer fram i det som händer. Jag kan i efterhand säga att beslutet om att lämna den plats jag varit på, oavsett om det var tjänstledigt eller via uppsägning, så kan det ha varit det bästa för mig. För jag har inte bara lärt mig om mig själv, men jag har även fått se de rätta färgerna på personer jag haft i min omgivning, som jag trott varit på ett visst sätt men som visat sig varit något annat.
Jag ser mer klart nu, är i balans och är lyckligare än någonsin, trots att framtiden är så oviss som den just nu är. Men vägen leder mig i alla fall rätt, jag lyssnar till mitt hjärtas inre viskningar.
0 kommentar(er)
