Men vilken befrielse det var att komma ut, och jag kände mig så lätt och lycklig. Som en ko som släpps ut på grönbete för första gången för året. Till en början iallafall. Sedan kände jag av det. Flåset, var hade det tagit vägen? Och benen, när blev de till stockar? De där lätta stegen jag hade i början.. Byttes ut mot håll, stela ben och tung andning.
Men så skönt trots allt, och otroligt nöjd att jag tog mig ut. Ska se till att göra en vana av detta och ta mig ut och springa på lunchen. Halvtimmen räcker, det är åtminstone en halvtimme mer än jag sprungit på lunchen tidigare.
Gillar du att springa?
0 kommentar(er)
