I helgen tog jag och Mantequilla en tur till Södertälje för att hälsa på farfar. Få spendera lite tid med honom, då vi inte hängt med varandra på vääääldigt länge nu. Ni alla vet ju varför. På schemat stod det att baka chilenska empanadas, äta och dricka vin. Farfar kommer i texten benämnas som Belo, det är så vi alla tilltalar honom. Det kommer från när jag var barn och inte kunde säga Abuelo (farfar på spanska) som det blev Belo.
Belo hade förberett köttfärsen man fyller pirogerna med, samt en ceviche som vi skulle äta till. Jag tog pendeln till Östertälje där han plockade upp mig och jag fick sedan köra hem. Vi tog även våran sväng förbi farmors grav, något vi alltid gör tillsammans.
Väl hemma så var det bara att sätta igång med bakningen. Men då vi alltid har så mycket att prata om och Belo alltid gärna ska visa mig massa saker så hinner tiden gå.
Han visade bl.a. de fina musslorna han tagit med sig hem från Chile. Och berättade gärna en hel story om dem också.
Självfallet visade han upp Cevichen vi skulle mumsa på senare också. Berättade om alla kryddor och lite till som han använt sig av. Och var han köpt fisken ifrån. Älskade gubbe.
Mantequilla och Belo har dessutom en speciell relation. Mante är alltid klistrad på farfar och studerar varenda rörelse.
Önskemål från Belo är att alltid ta ett kort tillsammans, viktigast av allt är att Mantequilla är med.
Pirogerna är klara! Dags att äta.
Här ett litet dukat bord för oss. Åt så mycket mat att jag var tvungen att lägga mig och vila en stund. Så vi kunde fortsätta baka lite mer piroger och sedan äta igen.
Som sagt, Mantequilla är som ett plåster på Belo.
En så mysig dag med farfar, och jag hoppas att vi kan hänga lite snart igen.
0 kommentar(er)
