Jag funderar lite fram och tillbaka, hur personlig ska man bli i bloggen egentligen? Jag vill ju gärna dela med mig av min vardag, tankar och funderingar, men var går gränsen för att bli personlig? Ni är än så länge inte många som läser, men jag vet ju inte vilka ni är. Så det skulle vara spännande om Ni ville skriva lite kort om er, och jag gör detsamma!
Jag heter som sagt Marcela, född 1990. Har precis gjort ett totalt karriärsbyte, från att ha jobbat i butik sedan jag var 17 år, arbetar jag nu på ett större konsultbolag, som receptionist och diverse andra administrativa uppdrag. Sååå, så enormt byte är det väl inte, då jag fortfarande arbetar med service, jag säljer inget bara.
Fotografering har varit en stor del av mitt liv i ca 12 år, och har även en enskild firma där jag fotograferar porträtt, bröllop, familjefoton, personalfotografering och event/mingel.
En annan passion har blivit träning och hälsa och jag är oerhört aktiv, försöker anamma mindfulness och våga "bara vara", då jag ständigt är aktiv och alltid hittar på något.
Bor i Vasastan och trivs otroligt bra i huvudstaden. Det var i samband med flytten hit som mitt liv tog en ny turn och saker och ting har fallit mer på plats.
Jag är alltid glad och positiv, och ser väldigt lätt på livet. Men jag har självklart mina struggles och allt är inte en äng av rosor, de har ju faktiskt sina törnar också.
Så.. Vem är DU, som faktiskt tar dig tiden att läsa min blogg, och väntar på att jag ska skriva nya inlägg?
bild från tidig morgon, tagen från Observatorielunden.
1 kommentar(er)
