Marcela Diaz

Jag kan nu kalla mig själv för Triathlet
Jaa, ja.. Förlåt igen för dåligt uppdaterande. Men gör det något att jag tänker på att jag ska skriva? 
Har helt enkelt haft en körig vecka på jobbet, med mycket som tagit upp min energi. Har försökt få till lite träning, men min kropp har varit något stum efter loppet jag gjorde i söndags.
Och det är ju det jag vill berätta om i detta inlägg, inte massa bortförklaringar om varför jag inte skrivit. 
Men ja, jag kan nu kalla mig själv för Triathlet! 
Jag har varit så nervös för detta lopp, som jag skrev innan. I efterhand förstår jag inte riktigt varför. Det gick så bra, bättre än förväntat. Och det var bra mycket roligare än jag någonsin hade kunnat tro! Simningen var den gren jag är mest nöjd med, som jag trodde skulle vara jobbigare. Cyklingen däremot, var tyngre än jag trott. Lånade pappas stora och tunga mountainbike, och önskar nästan såhär i efterhand att jag kört på min vanliga treväxlade damcykel. Tror att den hade varit lättare, om jag ska vara ärlig! Löpningen gick ändå hyfsat bra, tog nog igen lite tid där då cyklingen var tung. Men det var inga långa graciösa steg jag tog, utan korta trötta, haha. 
Avslutade sedan med en rejäl spurt när jag började närma mig mållinjen, och vilken känsla! Så skönt. Benen vek sig sedan bara på mig och jag fick kramp i baksida lår och kunde inte riktigt stå ordentligt, haha.
Men jag höll ett bra tempo;
Simning 750m: 22,37 min
Cykel 20 km: 53,50 min
Löpning 5 km: 29 min
Totalt: 1 h 54 min
 
Galet, roligt och taggad på nästa år.. För ja, det blir nog ett nytt lopp nästa år.. 
 
#1 - Valentina

Men alltså hallå?! Hur grym är inte sista bilden??? Grymt kämpat, krigare!

Svar: Åh men tack! <3 Kände mig som en krigare, haha!
Marcela Diaz