Marcela Diaz

Helgens antiklimax
Jag får börja med att be om ursäkt för en veckas frånvaro, men detta är anledningen. 
Jag har under en längre tid tränat på otroligt hårt, jag har nog aldrig tränat på denna nivå tidigare och varit så dedikerad som jag var inför helgens boxningsmatch. Jag har sprungit en till två intervaller i veckan, gått ned närmare fyra kilo på tre veckor, tränat styrka och mycket teknik. 
Dieten har varit strikt, inte rört en droppe alkohol, ätit mycket veganskt, små portioner men många gånger. Räknat på alla kalorier jag stoppat i mig, och har väl i snitt legat på ca 1600 kcal om dagen. Jag har känt mig starkare än någonsin, men...
I tisdags, två minuter innan träningspasset skulle dra igång, fick jag reda på att jag blev av med min match. Hon hade dragit sig ur. Jag blev förbannad och tränade på hårdare, tappade samtidigt lite motivationen, varför gör jag detta? Men bet ihop och försökte intala mig själv att kanske fler hoppar av, så jag följer med på lördag ändå och hoppas på att jag får en match. Lördagen kom och matchen blev aldrig av. Och min motivation och kämparglöd dog lite med det.. Nu har det nästan gått en vecka sedan jag tränade sist, jag har ätit som en galning sedan helgen, "Belönat mig" lite efter allt hårt arbete. 
Men ska jag vara ärlig med Er, så tog det väldigt hårt på mig. På det mentala. Hade en mild grad av ätstörningar när jag var tonåring, och något jag faktiskt märkte av nu. Då åt jag ingenting, men nu kontrollerade jag allt. Stod på vågen två gånger om dagen, både morgon och kväll, för att se minsta lilla 100 grams förändring. Jag har bara tänkt på vikten, jag måste ned, jag måste ned, jag måste ned. Jag har gått hungrig, fyllt magen med vatten för att få i mig något. Stått naken framför spegeln och sett hur muskler blivit allt synligare, men även höftben och nästan revben. Och här är det värsta - jag kände mig vackrare.. Jag kom i de där jeansen som varit lite för tajta över midjan. Jag kände en stress när jag inte gick ned mer på en dag, jag rör mig ju så mycket och äter mindre, varför händer inget?! 
Helgen kom och jag har nu ätit upp mig lite. Och för er som tycker att 4 kg inte är så mycket, så är det mycket för min redan ganska lilla kropp. Jag är inte så lång eller stor i övrigt, utan besitter mycket muskler. Men jag kände mig utmattat och stressad.. 
Nu har jag ett nytt mål istället, där huvudsyftet är att må bra, utan att känna ett kontrollbehov, men fortfarande se över vad jag äter. För jag mådde otroligt bra i kroppen av att äta mer veganskt, utesluta mjölkprodukter framförallt, men även annat animaliskt. Lägga upp en matplan som passar mitt aktiva liv mer, och begränsa portionerna, kan inte köra på allt eller inget. För idag och vanligtvis äter jag minst lika mycket mat som Albin, ibland kanske mer, vilket inte är bra heller, för det är mycket mat jag får i mig. Äta ofta och hålla en jämn blodsockernivå. Jag vill bygga en stark kropp som orkar ta mig fram och klara av min vardag och framtid, för det är det som är det viktiga! Men också jobba mer på den mentala biten, att jag duger som jag är, med hur jag ser ut. Att det finns lite att ta i är faktiskt okej
Blev visst en ganska lång text, men behövde skriva av mig och vill vara så ärlig som möjligt i min blogg. Kommentera gärna, har ni egna erfarenheter? 
 
Kram
Marcela