Marcela Diaz

Igår la jag upp ett inlägg på Instagram, som handlade lite om att känna längtan till måndagar. Eller till alla dagar i veckan, och inte bara till fredagar och helger. 

Som jag nämnt i bloggen tidigare så älskar jag ju måndagar, och det är mycket för att jag är redo för en ny vecka, med nya utmaningar och mål att arbeta mig mot. Kanske har jag klarat av ytterligare ett delmål för ett större mål längre fram, eller så har jag annat roligt inplanerat för att få dagarna att rulla på. 

Jag nämnde även i inlägget att förra veckan var väldigt jobbig. Jag har haft rätt mycket på det privata, den sista tiden. Och jag fick dessutom veta, för en vecka sedan, att jag förlorat en väldigt nära släkting i Chile. Något som gör fruktansvärt ont, speciellt då vi pratat i princip dagligen det senaste året och haft planer på äventyr tillsammans. 

Men samtidigt som veckan kändes tung, ledsam och otroligt orättvis, så var den faktiskt fantastisk på många sätt. Att få umgås med människor i min närhet som betyder mycket för mig. Och som bringar mig lycka på väldigt många sätt, det är något som betyder något för mig. Och framförallt att spendera tid, med mig själv. Något jag sista tiden kommit att älska, väldigt mycket. 

Det jag vill ha sagt med detta är egentligen att du ska inte låta dig påverkas allt för mycket av dåliga händelser som inträffar. Oftast kanske en händelse, som man tycker förstör hela ens dag, består av något mindre som pågår i ett par minuter, men där du hamnar i en dålig vibe. En vibe som du sedan tillåter att ta över mer av din dag och ditt humör, och sedan har du haft en skitdag.. Men det är även här som du har valet, ska du låta denna lilla skitsak få ta över dig och ditt humör, eller ska du skaka av dig det, skratta åt det eller kanske till och med ta lärdom av det? För att kanske undvika skitsaken att inträffa nästa gång, eller lära dig hur du hanterar det till nästa gång? 

Jag säger självklart inte att du inte ska få känna något. Det är viktigt att känna, att infinna sig i känslan av sorg och ilska också, såklart. Det är ingenting negativt. Men det är inte bra när de känslorna tar över större delen av din tid och ditt liv. Du ska inte låta dessa känslor kontrollera dig, utan det är Du som ska kontrollera dem. 

Och är det så att du idag gör något som får dig att endast längta efter helgerna, eller din lediga tid.. Då kanske det är dags att fråga sig varför du gör detta?  Är det så att du känner en trisstess över din vardag, då kanske det är dags att ändra på något, för att du ska längta och se fram emot varje dag i veckan istället. 

Jag är medveten om att detta är så lätt för mig att säga och låter väldigt klyshigt. Men tro mig, jag vet vad jag pratar om, för jag har under de senaste fem åren i alla fall (kanske till och med längre när jag tänker efter), gjort förändringar i mitt liv när jag känt att det negativa börjat äta av mig. 

Jag har bl.a. flyttat till en helt ny stad, då jag kände att jag inte utvecklades som jag ville i Nyköping. Jag bytte jobb och inriktning helg och fick arbeta med något jag tyckte var fantastiskt roligt. När det sedan skedde stora förändringar på det jobbet, och säljsiffrorna blev viktigare än personalen, och jag själv kände att jag var på väg in i den berömda väggen... Då fick det vara nog, jag var trött på att komma hem gråtandes varje dag, och inte kunna slappna av under min lediga tid. Och för vadå? Inte var det min skull längre. Så jag slängde mig ut i arbetssökandet och har nu hamnat på ett ställe jag trivs fantastiskt bra på. Där jag redan på ett halvår utvecklats på så många plan, och där jag fortsätter att växa, i min roll men framförallt som människa. 

Min senaste förändring gäller kärlekslivet.. Jag valde att gå vidare, något som inte varit lätt för någon av oss och många gånger otroligt påfrestande. Det är aldrig lätt att lämna någon. Speciellt inte när man sett en framtid ihop, med familj och mycket annat. Jag tänker inte gå in på detalj, men jag vet att detta val var det bästa, för båda i slutändan. Resten låter vi framtiden visa. 

Och nu står jag för ytterligare än förändring, och det är att hitta eget boende i Stockholm. Hur det kommer sluta återstår att se. Men jag ger inte upp, jag ger aldrig upp. 

Jag menar alltså att förändring aldrig är enkelt, det kan uppta mycket tid och energi, tvekan och mycket annat. Men är det så att du börjat fundera på något, och har en känsla av att allt inte är rätt, då kanske du ska lyssna på den känslan och förändra något. Det är inte värre än att du lär dig något av det, och det allra bästa är att du går ifrån det starkare än någonsin. Och i slutändan, kanske även lyckligare än någonsin Det är även då du kommer bli tillfreds med dig själv och ditt liv. 

Jag väljer att ta kontroll över mitt liv 🖤

Det blev mycket skrivet nu, så jag hoppas ni orkar läsa. Och att jag framförallt kan inspirera någon.