Igår var det dags för sparring, och jag tror att jag har sparrats en, max två gånger, på en månad. Jag talar om boxning, såklart, men för er som inte känner mig så är det en kampsport och träningsform jag verkligen brinner för.
Sparringen igår då, första två, kanske tre, ronderna gick rätt okej. Jag kände mig däremot stressad och kom lite för sent då jag slutar kl. 17.00 och träningen börjar 17.15. Men nöjd ändå för att ha cyklat i räserfart genom hela Norrmalm/Vasastan för att ta mig till jobbet, på en kvart! Så varm i kroppen var jag i alla fall.
Däremot kände jag att jag lätt tappade fokus igår, blev frustrerad på mig själv för att bli trött så snabbt. Kände av axlar och armar och höll inte upp min gard som jag borde. Tänkte för mycket, på hur jag skulle röra mig, headmovement, vara snabb samtidigt, kontringar... Ja, jag tänkte nog på precis allt, hela tiden. Tills jag under en rond fick mig en ordentlig högerkrok, lite väl hård för sparring, då jag tappade det något. Frustration och en uns av ilska vällde inom mig, men jag tappade tankarna på hur jag skulle göra och körde istället bara på som en ångvält.
Efteråt var jag tom. Kände mig ledsen och orkeslös, men ändå med en ekande tomhet i huvudet. Det är svårt att förklara, men jaa.. Besvikelse kanske? Men jag borde inte bli så förbannad på mig själv, jag har ju för tusan varit sjuk i nästan en månad och det är inte konstigt att kroppen inte orkar då! Jag var i alla fall där, och jag är tillbaka, och det är ju det som är det viktiga och jag borde lägga fokus på..
Puss
Marcela
0 kommentar(er)
